|
– Tar de här förbannade kreaturen aldrig slut? svor ”Tugboat”
Tim O'Flanagan, samtidigt som han med en välplacerad köttig näve
krossade ännu en zombieskalle.
Efter att dr Thibodeauxs dresserade alligator hade krossat sällskapets
båt hade Tim och hans vänner kommit ifrån varandra. Nu vadade han
i sumpmarkerna upp till midjan i sörjigt träskvatten, och försökte
efter bästa förmåga hantera den synbarligen outsinliga ström ruttna
vandöda som vällde fram mellan mangroverötterna.
– Håll ut, Tim! hördes en kvinnoröst eka över vattnet.
Genom den fuktiga nattluften kom professor Payne flygande i sin
märkliga magna-dräkt, och han höll Madeleine Lee i ett stadigt grepp
om hennes liv. Likt en Airco deHavilland 4 svepte han in över zombieansamlingen
och släppte sin dödliga last, d v s Madeleine. Innan hon med ett
plask landade i vattnet hade hon med en graciös fjärilsspark lösgjort
två zombiehuvuden från deras tillhörande nackkotor. Tim drog något
överaskad efter andan och förberedde sig pa att göra processen kort
med de kvarvarande vandrande döda. Han hann dock inte ens måtta
sin förödande vänsterkrok förän två skott brann av i snabb följd
och ett unket likdamm spreds över omgivningen. Tim hostade till
och såg i ögonvran doktor Hamlyn uppflugen i ett träd med sin enorma
Holland & Holland elefantstudsare.
- På tiden att ni dök upp! frustade Tim, och fortsatte:
- Hur i helsefyr ska vi nu ta oss tillbaka till New Orleans?
Hederlig pulp-action från killarna som
arrangerat Dystopia se'n Gothcon 1994! Vi bjussar i år på zombies,
jazzmusik, urgamla profetior, zombies, piratskatter, zombies, maskeradbaler,
giftormar och zombies! Väl mött hälsar vi till både gamla och nya
fans!
|
